Vid den fina ån

Sommarlovet är här och nu har jag tid till hur mycket fiske som helst!, jippi. Sommarlovet för med sig sena kvällar då du väntar på olika svärmningar. Eftersom mitt på dagen då solen gassar som mest, är fisket oftast väldigt trögt och om du drar på en storfisk som gör rusning på rusning får den lättare mjölksyra. Det gör det svårt för den att överlva efter realesen eftersom fiskar inte får väck sin mjölksyra lika lätt som vi människor.
Sommaren har börjat överförväntan, med många vackra och vissa stora fiskar.
Som idag då jag lyckades tjata till mig att lillebror Anton skulle följa med som fotograf av fiskar. Eftersom jag nästan alltid bara får stora fiskar när jag fiskar själv. Anton är en liten tur bringare, de flesta gånger han har varit med så har det lett till stor fisk. Så jag hade iallafall turen på min sida.

Inte störst på stället men stor ändå.

Pheasant tail på tafsen öringen kommer efter det bildas är en stor våg. Men den missar. Ut snabbt som tusan med flugan igen, då högg den. Krokningen lyckades och efter några rusningar börjar den  tröttna, den simmar upp mot mig och det är då som jag ser att den är skadad med några sår på ena sidan som antagligen en gädda åstadkommit, men fisken den trollbinder mig ändå med sin kaxighet och stilighet.

Anton(Min bror)(fotografen) tar några foton och sedan får den simma tillbaka.

Tjock över rygg och stjärtspole

Eftermiddagen bjuder på några fler häftiga stunder med ivriga fiskar som missar flugan men detta var höjdpunkten.
När allergin slog in på Anton var vi tvungna att åka hem, nöjda för dagen var vi.
//Elegantfly